“Mikael Christian Wiehe, född 10 april 1946 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, är en svensk musiker, sångare, textförfattare och kompositör. Wiehes texter, inspirerade av bland andra Bob Dylan, kan uppdelas i politiska och personliga. De politiska präglas av vänsterretorik. Wiehe var en förgrundsfigur för den svenska vänsterinriktade musikrörelsen under 1970-talet. Han var nära vän till och spelade ofta tillsammans med Björn Afzelius. De hade bland annat rockgruppen Hoola Bandoola Band tillsammans, en av de främsta svenska progg-grupperna.


Mikael Wiehe föddes i Stockholm men är uppvuxen i Köpenhamn (till 1952) och sen Malmö, Ribersborg. Fadern Adam Wiehe var en dansk journalist, modern Estrid, ogift Wråke, en svensk keramiker. Han tog pianolektioner som barn, men är självlärd på gitarr och saxofon. Den första orkester han spelade med var Cooling's Traditional Jazzmen, ett band under ledning av Hans Carling, år 1963. Göran Skytte rekommenderade Wiehe till orkestern. Både Mikael Wiehe och hans bror Thomas Wiehe är barndomskamrater med Skytte. Skytte spelar dragspel, trumpet och flöjt på flera av bröderna Wiehes skivor.


Wiehe spelade tillsammans med Thomas Wiehe och Skytte i jazzorkestern Blunck's Lucky Seven som bildades 1964 och upplöstes 1967 och sedan i The Moccers, ett mer poporienterat band inspirerat av The Beatles och Bob Dylan. The Moccers upplöstes efter cirka två år och Wiehe började då spela med Spridda Skurar, där bland annat flera av medlemmarna i Hoola Bandoola Band och även Jacques Werup ingick. Spridda Skurar blev inte långlivat, och därefter startades Hoola Bandoola Band.


Efter Hoola Bandoolas upplösning 1976 bildade Wiehe Kabaréorkestern, i vilken bland andra Ale Möller och Göran Skytte ingick. 1981–82 spelade han med gruppen Mikael Wiehe, Nyberg, Franck och Fjellis och 1983–84 med Mikael Wiehe & Co. Han var initiativtagare till ANC-galan på Scandinavium i Göteborg 1985. Åren 1986–87 spelade han i en duo med Björn Afzelius, och de gav ut ett album. En av Wiehes mest kända låtar, "Titanic", skrev han under den här tiden. Låten som spelades in med Kabaréorkestern handlar om Titanics förlisning.


Wiehe har utöver sitt eget sångskrivande tolkat andra artister, men framför allt tycks han ha fastnat för Bob Dylans sånger. Hans första album med Dylantolkningar, De ensligas allé, kom 1982. I samarbete med Totta Näslund gjorde han skivan Totta & Wiehe – Dylan, som utkom 2006, efter Näslunds bortgång. 2007 kom hans tredje album med översatta Dylanlåtar, denna gång tillsammans med Ebba Forsberg på albumet Dylan på svenska.


Wiehe har under 2007 spelat på en stödgala för Kuba på Ungdomens hus i Malmö. Galan anordnas av Revolutionär Kommunistisk Ungdom och Svensk-kubanska föreningen. Wiehe har sagt att han 1979, vid ett besök på Kuba, såg den kubanska revolutionen "som en önskvärd självklarhet" och att Kuba är bäst på mänskliga rättigheter i Centralamerika. Han har i en artikel i Dagens Nyheter utvecklat sin syn på Kuba. Wiehe har också samarbetat och turnerat med den norske sångaren Åge Aleksandersen.


2009 släppte Wiehe skivan Sånger från en inställd skilsmässa, där han för en av de första gångerna är öppen med sitt privatliv. Skivan handlar om hur hans fru var på väg att lämna honom för sin älskare, en annan man, men hur sedan Wiehe och hans fru hittade tillbaka till varandra och därför hann det aldrig gå så långt som till skilsmässa. Detta gav Wiehe stor uppmärksamhet i press, bland annat skrev Svenska Dagbladet om det.


Den 6 juli 2010 sjöng Wiehe i Allsång på Skansen tillsammans med bland andra Eric Saade. I intervjuer berättade Wiehe att han såg inbjudan till Allsång på Skansen som höjdpunkten i sin karriär och att hans målsättning med framträdandet var att "välta regeringen".


Mikael Wiehe har under årens lopp utgivit flera sångböcker, men debuterade i september 2010 som prosaförfattare med boken Aldrig bli som ni. I materialet ingår en CD-box med 16 skivor.”